Oliver är den bäste (vilket är känt). Igår när Andreas hade varit och handlat hörde han som vanligt ett litet frustrerat jamande inifrån lägenheten. Oliver brukar alltid stå precis vid dörren och hälsa när vi kommer hem. Denna gången stod han dock bakom palmen i hallen och jamade mycket frustrerat. Det onda monstret herr Dammsugare stod nämligen i köket mellan Andreas och Oliver så att Oliver inte kunde komma fram. Lillmissen blev nöjd först när Andreas besegrat monstret och kommit och klappat honom. Dammsugaren kan ta och hålla sig på sin plats. I städskåpet. Det är därför det är så dammigt hos oss...
Hur som helst tycker jag det är bedårande att en sådan liten varelse kan se sig själv som en stor och farlig jägare och samtidigt vara så rädd för en dammsugare. Ursött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar