Oliver är hemma igen efter amputationen. På djursjukhuset sa de att han inte kunnat gå, utan mest velat släpat med såret mot marken, men... Väl hemma igen skuttade han till klappmattan (där han alltid går för att bli klappad och tittar uppmanande på oss) och spann konstant länge, länge. Han bit-slickades som han brukar, åt, drack och gick på toa som vanligt. Han är fantastiskt duktig tycker vi -går omkring i lägenheten (mest mellan matskålar, säng, soffa och toa) och hoppar upp på sina favoritställen precis som vanligt. Jag och Andreas är övervakande och försiktiga som två hönsmammor så han inte ska försöka sig på att hoppa onödigt högt eller ramla på något konstigt sätt. Vi måste också ha uppsikt över såret. Än så länge ser det bra ut.Oliver är verkligen sig själv och försöker t o m leka ibland vilket var länge sedan nu. Som vi ska ta hand om honom nu så att såret läker finfint och han kan lära sig gå bra. Bästa katten i världen, det är vår Oliver det:)
Oliver har fått en liten damhätta (med rosett). Stackaren behöver ha den på tills såret läkt ordentligt eftersom han vill slicka sig hela tiden. Han verkar emellertid ganska nöjd med att få slicka på hättan. Stark instinkt stoppas inte så lätt.
Vatten dricker han genom att doppa struten i skålen och sörpla ur den, eller stoppa hela struten runt skålen.
Nu ligger han här hos oss i soffan och gonar sig.
5 kommentarer:
Heja Oliver, skönt för honom att få bort det onda. Håller tummarna att det läker fort så han kan bli av med den knasiga hättan.Har tänkt mycket på er sista veckan. Kramar till er alla tre.
Tack Rosa, kram från oss till dig med!
Bollen är hemma, ser minst lika söt ut som vanligt! Ska bli mysigt att träffa honom igen, äntligen!
Men stackaren... Oliver Träben?
:) Jag tycker faktiskt det borde finnas träben eller iaf någon slags protes för katter som måste amputera... Forskning inom detta område, någon?
Skicka en kommentar